Jnoveller

justins perspektiv
1 dag senare
-” gå hem justin ” jag tittade upp mot Allisons mamma som kollade på mig med orolig blick
” nej. vi har inte fått vetat felet på snart 20 timmar och jag går inte förens jag vet vad som händer med henne” sa jag med tårar i ögonen, Hanna börjde sig fram och kollade mig rakt i ögonen -” Jag vet att du älskar henne och vill stanna, men du har inte gjort något annat än att sitta på den här stolen på dom här timmarna, gå och ät åtminstonde! ” jag suckade och skakade på huvudet ”jag är inte hungrig” hon gav ifrån sig en liten suck innan hon satte sig brevid mig. flera doktorer och sköterskor gick förbi men ingen hade sagt något, min mobil började surra. Det var ryan som ringde, jag tog upp mobilen och avbröt samtalet. Jag orkade inte prata med honom just nu.
-” ska vi gå till Jazmyn? ” sa Hanna helt plötsligt
jag nickade svagt innan vi reste oss upp och gick iväg
.
.
-” aw kolla vad söt hon är ” Hanna satt med tårar i ögonen och kollade på Jazmyn. Jag älskade henne av hela mitt hjärta, Allison också. Även om jag är lycklig över min dotter så kan jag inte le just nu, inte med allt som händer med Allison.
” Jag vet, ” sa jag och tvingade fram ett svagt leende
-” hon liknar både dig och Allison ” sa Hanna och gav mig ett snett leende.
” tänk så är det här slutet… ” halvt mumlade jag
-” vad menar du? ”
” ja… tänk om Allison lämnar oss den här gången..” sa jag och tittade ner i golvet
-” Jag är också rädd för just det… men vi får hoppas på det bästa, hennes kropp mådde ju inte så bra av bäbisen så det här kanske bara var bieffekter om man säger det så ” jag gav henne ett snett leende innan jag pussade Jazmyn på kinden och la ner henne i hennes lilla ”sak” i rummet hon hade.
Jag blev tvingad med till cafeterian för att åtminstonde äta en macka, jag tog det och en apelsin juice och började äta. Ännu en gång började min mobil ringa,
” vad ”muttrade jag
-” vad händer bro? ”
” ryan det är inget bra länge ”
-” vadådå? ”
” vet du om att jag blivit pappa för det första? ”
-” ja, det var därför jag ringde. grattis ”
” tack, men det har hänt något annat också.. ”
-” vadå? ”
” innan allison födde Jazmyn så började hon spy upp blod… dom fick ut bäbisen men Allison var i koma i ca 3 dar… sen var hon vaken i 1 dag och sen började hon spy ännu mer blod och det var värkligen massa blod hon spydde, det sista jag minns är massa läkare rusar in och jag blir utputtat och nu äter jag något för första gången på 24 timmar. jag vet inte vad som hänt med henne.. jag vill inte förlora henne”
-” oj… vi får hoppas på att hon blir bättre, allt kommer bli bra.. Jag lovar”
”Jag är faktist inte helt säker på om det kommer bli det den här gången… Men man får hoppas. ” jag orkade inte prata mer så jag la på och gick mot väntrummet igen, jag satte mig kollade runt på mina bilder på mobilen tills jag fastnade på en bild som var från när jag & allison var på hawaii, jag bläddrade vidare och hittade bara fler o fler på oss två. Om hon inte blir bra vet jag inte vad jag ska göra…

Jag la ner mobilen i fickan och suckade tungt innan jag gick iväg till rummet där Jazmyn befann sig
”Hej sötis” viskade jag när jag kom fram till sängen hon låg i, jag satte mig på en stol och skickade snabbt ett sms till Matilda

ca en helv timme kom Matilda inrusande, hon satte sig på stolen brevid och såg ut att beundra Jazmyn
-” gud vad söt ”
” jag vet ” sa jag stolt
-” hon och saphire får bli bästavänner som jag och alli ” sa hon med ett leende
-” föressten, fått veta någonting? ”
” nepp, det har gått över ett dygn och vi har inte fått veta något annat än att flera doktorer är i rummet och håller på med na och att hon svimmade efter hon eh… ja blodet.. ”
-” jag läste i en bok om graviditet och sjukdommar att om man gått igenom mycket så kan graviditeten leda till stora problem, jag menar hon vart våldtagen för 2 år sen och behövde opperera sig efter alla skadorna ” sa hon med ett snett leende
” och hon har ju varit med om så mycket.. ”
-” ah.. ” sa matilda och gav mig ett medlidande leende
jag började få tillbaka tankar i mitt huvud, om alla våra fina minnen, som när vi var på hawaii och badade

(flashback)
allison låg i en solstol och solade på stranden, hon ville tydligen inte bada idag men hon skulle inte komma undan, jag gömde mig bakom solstolen och väntade in ögonblicket, plöttsligt så reste allison sig upp och tog upp en godis ur vår godispåse, då rusade jag fram och bärde upp henne och sprang mot vattnet samtidigt som hon skrek.
-” JUSTIIN! SLÄPP NER MIG” hennes underbara fnitter var som musik för mina öron. jag sprang ut i vattnet lite till innan hon till sist sa
-” släpp mig seriöst jag vill inte bli blöt ” jag gjorde som hon sa och släppte henne, fast hon ville nog inte ner i vattnet. hon kom upp från vattnet snabbt och kollade på mig ilskna ögon, hon började sedan le och började jaga mig. fast jag var ju snabbare så jag sprang ifrån henne och dök sedan och kom och bärde upp henne, hon skrek till men log när hon såg att det var jag
” jag älskar dig så mycket ” sa hon, jag log innan jag bärde upp henne och kysste henne passionerat

(flashback över)
-” vad ler du åt? ” flinade matilda
” tänkte på alla fina minnen jag har med alli ” sa jag och gav henne ett snett leende, jag la ner Jazmyn i sängen och började gå mot utgången. Klarar hon sig inte kommer jag inte kunna leva
matilda’s perspektiv
stackars Justin, och speciellt mrs collins.. det är så konstigt hur hon blev så här… först sjuk, sen föder hon Jazmyn sen ligger hon i koma i 3 dar och sen vakna allt bra i en dag o nu det här? hur kunde allt hända henne… inte bara den här sjukhus delen, allt! jag började tänka på första dan i skolan då jag träffade henne, för 2 år sen..
(flashback)
jag gick nervös in i skolbyggnaden för att möta alla nya ansikten och lärarna, jag hade ju såklart försovit mig så jag kom en och en halvtimme senare. Jag klev in och såg att rummet där min klass skulle samlas började det gå ut personer, en brunett började gå mot sitt skåp så jag följde efter. mitt skåp var 5 ifrån hennes så när jag lagt in lite grejjer gick jag mot henne
” hejsan ” sa jag så snällt jag kunde
hon tittade på mig med ett leende
-” ähm hejsan! känner jag dig? ”
jag skrattade och sa ” haha nej jag går i din klass ”
-” men vart var du i nyss då ? ” sa hon frågade
” hehe jo jag försov mig ” sa jag och rodnade
” föressten jag heter Matilda ” sa jag och räckte fram handen
hon tog tag i den och sa -” Alison men kalla mig för Ali ! ”

(flashback över)
jag log innan jag reste mig upp för att leta reda på Justin.
jag hittade honom sitta i en fotölj i väntrummet, jag satte mig brevid honom och skulle precis starta en konversation då vi alla riktade uppmärksamheten mot något annat
-” mrs collins, mr bieber ” där stod vad vi alla länktat efter, en läkare. hon bad justin och allis mamma komma in i ett annat rum med henne så dom följde med. jag suckade frustrerat innan jag höll tummarna för att det skulle gå bra
Justins perspektiv (orkar inte klistra in bilderna sorry)
jag och hanna satte oss på en varsin stol i rummet där läkaren nu skulle berätta om Allisons tillstånd
-” Allisons negativa reaktioner dom här senaste dagarna har varit pgr av att hon antingen var väldigt stressad eller var innan, hennes kropp var extremt svag efter förlossningen då hon tidigare opererades. allison svimmade några minuter efter hon kräkts upp blod, vi gjorde allt vi kunde.. hennes hjärta orkade inte mer. Jag beklagar ” Allisons mamma bröt direkt ihop och jag med inte kort efter, jag omfamnade henne medans vi båda hade tårar som rann nerför våra kinder, hon var borta. Tjejen i mitt liv som jag har ett barn med är borta. för alltid…..
Matildas perspektiv
vad gör dom där inne igentligen? jag suckade frustrerat ännu en gång.
20 minuter efter dom gått in (som känndes som 2 timmar) kom nu Justin ut, med röda svullna och blodsprängda ögon. direkt när han såg mig bet han sig i läppen kollade ner och skakade på huvudet. jag la handen för munnen och kännde hur tår efter tår rann ner för mina kinder, jag rusade upp och kramade hastigt om Justin
-” allt är mitt fel… ” viskade justin
” shh… ” sa jag medans jag försökte att glömma bort att min bästavän, systern jag aldrig fick inte finns längre…
Justins perspektiv
Tjejen jag älskade mest av allt var borta… jag skulle aldrig mer kunna säga hur mycket jag älskade henne till henne och veta att hon hör det, jag skulle aldrig få känna av hennes varma kramar eller hennes underbara läppar igen…

hon var borta, föralltid..
__________________________________________________________________________________________________________________________________________

sååå! sad end men sorry. nu var iallafall Confused Love avslutat! röstningen avslutas på lördag kväll om vilken novell jag ska skriva på efter! så om ni inte har röstat, RÖSTA!!