Episode 23 - please don't leave me

20130906-220336.jpg
ambulans människorna bärde upp henne på en bår och skyndade sig ut med henne, jag följde med såklart. dom frågade vem jag var och sen fick jag sätta mig brevid båren allison låg på.
-” justin.. ” hörde jag henne viska
” shh.. allt kommer orda sig! ” hon gav mig ett svagt leende innan hon tog min hand och viskade
-” vad som en händer, kom ihåg att jag älskar dig ”
________________________________________________________________________________________
jag kännde hur tårarna var påväg men jag gjorde allt för att hålla dom inne, jag behövde vara stark för Alli, så jag nickade med sammanbitna tänder och tog ett hårdare grepp om hennes hand
” jag älskar dig mer ” viskade jag, hon svarade inte hon bara låg där, paniken steg inom mig fast en ambulans man satt brevid mig och enligt han andades hon, snabbt när vi var vid sjukhuset så skyndade sig alla ut och rullade iväg med henne och jag fick springa för att hinna med,
” vart tar ni henne? ” frågade jag en doktor som rusade efter -” vi måste se vad felet är! ” jag nickade innan hon försvann in i ett rum, och som vanligt fick jag inte följa med in, jag såg i det suddiga fönstret hur alla rusade omkring. Jag satte mig i närmaste väntrum och ringde Matilda alli’s mamma och min egna, hela tiden såg jag folk som sprang omkring och mitt hjärta slog nog i 200. ” snälla allison bli bra.. ” viskade jag tyst för mig själv
.
.
-” mr bieber? ”
-” mr bieber! ” jag öppnade hastigt ögonen av att någon ruskat mig,
” det är jag! ” sa jag och satte mig ordentligt i fotöljen jag satt i, jag hade tydligen somnat, brevid mig satt allisons mamma och matilda, dom kollade på mig med ett svagt leende
sjuksköterskan satte sig vid fotöljen mittimot mig och dom andra och kollade på oss med en orolig blick -” nå? ” sa Hanna (allisons mamma för er som glömt)
-” När vi fick in allison collins så hade hon inre blödningar, hon var dessutom gravid… mr bieber?”
sa sköterksan och jag svara snabbt ” ja!? ”
-” din dotter finns i rum 108. men vi har en tanke om att allisons kropp inte var riktigt redo för att bära ett barn… ” jag satte händerna för ansiktet och kämpade med tårarna ” nej… ” sa jag tårögd och kollade upp mot henne. -” jag är hämskt ledsen mr bieber och mrs collins, Allison Collins ligger i koma. ” tårarna släpptes och både jag och Hanna hade en förskräckt blick, hanna lutade sig fram och gav mig en varm kram. jag gick till sköterskan och bad om att få gå in till Allison, bäbisen ville jag inte träffa än. det var hennes fel att min vackra allison var här nu.
Jag gick mot sal 120 där Allison låg, Jag öppnade sakta dörren och där låg hon, hennes hud var kritvit och läpparna blå/lila, jag satte mig på stolen brevid och tog tag i Allisons hand och pussade den innan jag med båda händerna höll om den.
” Allison… snälla öppna ögonen, så jag får se ditt fina leende.. ”

alisonsperspektiv

-” Allison… snälla öppna ögonen, så jag får se ditt fina leende.. så jag får kyssa dina underbara läppar, så du och jag kan se våran dotter samtidigt, ”
jag försökte öppna ögonen, jag hörde allt han sa, eller han. min justin. men hur jag än försökte öppna ögonen eller röra på mig så gick det inte, var jag på sjukhuset?
jag hörde något och sen hörde jag en röst jag mycket väl kände igen, mamma.
hon grät.. -” snälla lilla älskade vän, öppna ögonen. ge oss det där varma leendet du brukar ha på läpparna. Justin är helt förkrossad. jag med, vi älskar dig. vi vill inte leva vidare utan dig, jag behöver dig, Justin behöver dig, din dotter behöver dig! ” ordet dotter uppfattade jag ännu bättre nu, jag märkte det inte när Justin sa det men.. då betyder det.. att…. att vi fick en dotter, jag och justin, har en dotter!
justinsperspektiv
jag satte i väntrummet, Allisons mamma ville vara ensam med henne. Men direkt när Hanna kom ut så skyndade jag mig fram och krama henne innan jag fortsätte mot hennes rum igen.
jag gick och satte mig där och höll i hennes kalla händer,
” snälla… lämna mig inte.. jag behöver dig! ” även om jag försökte att inte göra det så grät jag.
” jag älskar dig, så jävla mycket.. du är mitt allt… jag vill att du ska vakna, så vi kan se vår dotter växa upp tillsammans, gifta oss. jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med dig.. ” jag kysste hennes hand mjukt innan jag hoppade till av att en maskin började pipa, flera sköterskor kom inrusandes och jag vart utputtad från rummet. ” VAD HÄNDER? ” gapade jag, -” vi vet inte än” sa en sköterska innan hon stängde dörren till rummet, jag stod i chock.
.
.
-” Justin åk hem och sov ” jag tittade upp och mötte Hannas blick,
” nej. ingen har sagt något på 5 timmar. jag stannar tills jag vet hur hon mår ” Hanna gav mig ett snett leende innan hon satte sig ner i fotöljen, klockan var 2 på natten och vi har varit här i 10 timmar, jag var sjukt trött men skulle stanna.
-” mr bieber? mrs collins? ” både jag och hanna kollade hastigt upp mot sköterskan som stod framför oss,
-” ja? ” svarade allisons mamma.
-” vi har goda nyheter! ”
” VAD!? ” utbrast jag
-” mr bieber, du var in sist. om du inte visste om det så även om folk är i koma så hör dom fortfarande om dom är vakna i huvudet, vad gjorde du där inne? ”
” jag pratade med henne.. jag bad henne att vakna ”
-” jag förstod det, det var inget farligt som hände, hon kämpade med att få upp ögonen, röra på sig. men hennes kropp ville inte, Hon kämpade värkligen! ”
” kan du bara säga om hon lever eller inte? ” sa jag irriterat
-” du kan väll se för dig själv ” sa hon och gav mig ett leende, jag kollade mot Hanna som nickade mot mig, jag rusade till rummet och svalde hårt innan jag öppnade dörren,
-”Justin?”
________________________________________________________________________________________
kortis jag vet, men håller på med 24!:) kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0